Itrimaminkropp

Ja rubriken säger sig väl själv!

Var på Mvc idag å blev sedan skickad till BB-sthlm för ny CTG-kurva samt prover. Allt relativt okej iaf mne fick återbesökstid på måndag om han inte valt att komma ut innan dess. Då för ny kurva, urin, BT å ev prover å med följd av en tidigare igångsättning, 27 ist för 29.

Snälla rara bebis kom nu!!!!!


Imorgon bjuder dagen på MVC besök vid halv 11 å ev fika med Zandra å Elisabeth, berpr lite på hur jag sover inatt oxå om jag orkar.

7+ är inget att gilla tycker jag! Bara plåga kan jag säga!

Idag är det alltså 7+ i övertid å att bara gå är segt nu. Sedan spökar trycket igen å denna vecka skule jag springa dit 3 gånger men det blir 4, var där idag å ska dit imorgon å fredag. I måndags var allt okej men inte idag, dock kände jag på mig detta eftersom jag hade huvudvärk igår å haft hela natten. Blir nytt ställlningstagande imorgon om trycker håller i sig. Sist jag var på BB var det prat om att sätta igång mig om det håller i sig men det verkar ju pendla hela tiden vilket gör att mitt psyke håller på att kolapsa känns det som. Jag tycker jag brukar vara stark men just nu är det helt kört. Vill bara sätta mig i garderoben å gråta, vara 4 år å få ha de små problem man hade då, Blir arg på mig själv som inte orkar detta psykiskt, känns läskigt tycker jag! Kan han bara inte vilja komma ut nu!?
Skyggheten sitter oxå i (Zandra du kan vara lugn jag säger till), Joakim är den jag kan ha vid min sida hela tiden känner jag, jag vill att han egentligen ska sitta å krama mig, pilla mig i håret, klia mig på  ryggen 24/7 mne någon måste ju jobba oxå å helgerna ska vi inte prata om tyvärr, de bara försvinner!

Jag njuter av att få sammandragningar/mensmärta just nu, så pass mycket längtar jag efter att det ska komma igång just nu!!

Nu börjar det närma sig å man börja känna en hel del, både fysiskt å psykiskt!
Börjar bli väldigt trångt där inne för gossen å att veta att det kan ske när som helst känns så pirrigt. Å man har så mycket känslor i kroppen, kommer jag att kunna vara mamma? Lilla jag? å herrgud vad har man givit sig in på? Jag har längtat efter barns så länge å efter att ha varit tillsammans med Joakim i 11 år så är det ju inte mer än rätt att vi ska ha familj ihop! Jag längtar med en sorts nyfikenhet å lite skräck eftersom man inte alls vet hur detta är, det är ju unikt för varje person!
Jag hoppas ahn kommer snart så man inte behöver gå över tiden!

Vi längtar.....

jag är så trött på en hel del människor, speciellt en! Som hela tiden ger en dåligt samvete för saker man säger å tycker, försöker göra en avundsjuk men kommer aldrig att lyckas då det är mer skönt att dela. Som gör att man inte kan säga vad man känner å tycker fullt ut för då får man skit, hur fan ska man göra då da?
Men man ska alltid kunna när denna person vill, kunna göra allt den vill, ta sig dit den vill utan att den kan göra detsamma! Nu börjar jag få nog. Säger till mig att jag inte får göra si lr så men göra så själv, nej nu är det slut med det, jag orkar inte! AVstånd lr anpssaning av den andre?
Fritt val!

Förut förstod jag varför den/det kom men nu, vad är det nu som gör det hela? Sjuk obehagligt och väldigt frustrerande! Undermedveten oro kanske? ostimulerad? Många tankar om varför den hälsar på. Att inte kunna ta i den är så obeskrivligt jobbigt. Jag satt precis å tittade på tv, Camilla i soffan, Joakim brevid mig med en hand på magen då gossen i magen lever disco. Satt där som jag sa å tittade mot tv men vad såg jag, inget! Å poff från ingenstans så kom känslan som en rysning upp mot ryggraden å nacken... Jag försöker ta tag i den å känna på den men det finns inget, inget! Blir tokig, för det kommer bara mer å mer!

Vad göra?

Helg blir inte riktigt samma sak när man är ledig hela veckor men självklart är man glad för att sambon är hemma, dock sjuk så jag håller mig på avstånd vilket är piss =(

Veckan har flytit på bra, tider går ju ändå måste jag säga, nu är det "bara" 6 veckor kvar till BF kan man hoppas, om det händer 1 till 2 veckor tidigare så blir man ju inte jätte ledsen liksom, nu längtar man efter att få ha honom här.
Man känner sig inte så himla fin just nu, man känner sig som ett päron typ i kroppen om man inte räknar med benen. Tror jag gått upp ca 16/17 kg å då är det lite kvar antar jag =/
man slits lite itur nu när man går upp i vikt eftersom jag kämpade med att gå ner 14 kg innan, å visst jag vet att jag går upp av en annan orsak å jag tycker att jag alltid varit sund i mitt tänkande när det gäller vikt å gravida, tycker att många har sådan hets med att gå ner i vikt efter gradiviteten, Varför? Har man inte insätt vad som händer med kroppen å kan ta det då lr är man bara borta?    
                                                                                                                                                                                                                                                          Jag kommer låta ta den tid som rekommenderas å sen säger alla att man går ner massa när man ammar, å vad är mycket undrar jag då?   
Jaja. nog om detta!


Kvällen igår bjöd på hemma gjord wok med biff, väldigt gott. Sedan var det film kväll för mig å Camilla för hela slanten, vi såg filmen bridesmaids, var sådär måste jag säga =/

Dagen idag bjuder kanske kanske på besök av syskonbarn å om inte så ska mamma å syster firas eftersom de fyllt å fyller år denna vecka. Ska blir trevligt å komma bort lite å träffa folk å om inte syskonbarnen Anton å Felicia. Saknar dem å tycker de är synd att de bor där de bor om man inte har bil, hade jag det hade jag nog hälsat på oftare men nu tar det 3 timmar (om man har tur) att åka dit en hel dag både dit å hem alltså å det tar en del tid å många byten på vägen =/ Å självklart orkar jag inte lika mycket just nu heller eftersom man ändå är gravid å får väldigt lätt sammandragningar när man gör för mycket. Vill ta körkort så man kan ta sig ditt sen med sin egen lille för annars kommer det bli väldigt jobbigt att ta sig dit å det kommer bli mindre besök =(

Hallå!

Vart tog helgen vägen?

Vår årsdag blev mysig. Otroligt god mat har dem på elektra, det ligger brevid Grand garbo i sumpan. Rekommenderar varmt till er som vill prova nått nytt ställe, lr för er som bor i närheten!
När vi kom hem därifrån så fick jag sitta i soffan å bli ompysslad till massa ljus i en nedsläckt lägenhet, vi satt å pratade många timmar, tittade på de vackra stora snöflingorna som kom ner från himlen.
Var en fin kväll hur som helst!


Måndagen var en mindre bra dag måste jag säga, mådde inge bra å trodde jag ev skulle åka in till förlossningen men det kändes ändå inte så, så jag lätt bli efter att ha pratat med dem där.
Idag känns allt bättre. Jag tror jag sov mellan 1 å 7 inatt vilket är otroligt. En sådan lång sömn kommer jag inte ihåg när jag hade sist så man är inte bortskämd med det känns det som.
sen har jag träffat min KBT idag å fått lite verktyg för min själ!
Efter det var det storhandling på schemat å dte blev hela 4 kassar, var längesen jag handlade så mycket alltså men nödvändigt var det iaf!

Imorgon är det inte så mycket inplanerat förutom ett läkarbesök på MVC.

Hallå!


Fredagskvällen är här, jag sitter med en dator i knät å min kära sambo brevid å spelar tv-spel. Ja en lugn hemma kväll helt enkelt, vilket vi brukar ha. Vi/jag har aldrig varit några ute människor å folk kan tycka vi kanske är lite tråkiga men vad spelar det för roll? En del tycker att ute livet är nått speciellt å visst det kan jag hålla med om, att dansa är underbart även fast man kanske gör det som en hög åsna!
Men att vara hemma i sin trygga vrå med den man älskar tycker jag är mer som en härlig lång tryckare än en snabb "sandstorm" med derude i ett rum som luktar både svett å kiss.


Dagen har bjudit på en härlig vän, Senait, kollega å den bästa! Vi tog en fika på Thelins i fridhemsplan för att sedan gå till jobbet för att vinka hej då till Carro som lämnar oss för nya vyer. Lycka till till henne!!

När jag kom hem från jobbet var jag helt slut, tycker mig känna lite lite huvudvärk men jag tror det mest beror på dålig sömn för jag är så himla trött nu ikväll.



Imorgon är det en speciell dag, jag å min kärlek firar 11 år tillsammans och 10 år som förlovade. Det blir frukost på sängen för honom å lite presenter som jag köpt =)
Sedan fotboll för hans del å med mig som hejarklack =)
På kvällen ska vi ut å äta på ett grekiskt ställe i sumpan å sen blir det myskväll för hela slanten!
Tänk 11 år tillsammans, jag kan inte fatta det. Första tiden när man är tillsammans när man är så unga (16år) så räknar man dagar, veckor å sedan månader, halvår å år å nu poff har det gått 11 underbara år å snart kommer den mest fantastiska förklaringen till vår kärlek, vårt barn!



Ha en underbar kväll!

Snart snart snart, d v s på måndag lr tisdag så kommer jag börja blogga igen!

Ja ni, kan inte säga att jag är ett jätte glad av Itrims öppettider i sommar, vet att man kan åka till andra ställen men en omväg på ca  40-60 min, nej tackl! denna vecka fick jag ihop ett pass på cirkelträningen vilket är bra men verkligen inte bra iaf eftersom jag har som mål att föröska träna 2-4 ggr, 2 är bra, 3 få är jag duktig å 4, då är jag så jävla bäst! Så ett är inte acceptabelt men jag kan inte göra nått åt att jag jobbar i olika skift å att itrim bara har öppet så jag inte kan komma ifrån!

Just nu fokuserar jag inte alls på att gå ner i vikt utan bara må bra å att träna mest!

Jag vet inte vad som är med mig just nu. Jag vill så mycket med mig själv å allt därtill men jag har ingen ork =(

Jag har under dessa 6 måander med itrim å allt vad det innebär fått en ny livsstil, å allt därtill. Jag har blivit så förändrad när det gäller så mycket å allt detta är bara poisitivt men ändå är jag inte alls nöjd med mig själv.
Jag vet att man kan tänka, jaha nu kommer ännu ett I-lands problem, men vad ska jag säga, jag lever ju i denna värld å inte någon annan!?


Jag vill vara en sort människa som folk ska tycka om, tycka om att umgås med, bli glad av, snacka skit med ja ni vet allt det där man önskar sig! Nu vet jag inte vart jag är, är vilsen i alla tankar jag har. jag lyckade ju så bra med allt de första måanderna å blev bättre på alla sätt, på det sättet jag tyckre jag var okej när jag 14 år. Låter kanske konstigt att vid just den ålderan gilla sig själv men jag gillade livet just då fast jag mådde skit inombord, ingen som märkte det ändå för jag satte upp en vägg om hur jag ville vara. Jag ville att folk skulle gilla mig å vilja vara kompis med mig å det ville folk då för första gången i mitt liv, en underbar känsla. Jag kan bara jämföra med hur mycket jag kunde skratta då, idag får jag kramp känsla i kinderna bara efter att skratta i i 30 sek å ont i magen efter 1 minut å då tycker jag att jag skratta länge men det har jag verkligen inte om man ser hur länge andra kan skratta å njuta av det, men nu låter det ju som jag inte njuter av det, men tro mig jag njuter så att jag tillslut börjar gråta, glädjetårar i dubbla bemärkelser.


Jag är en sådan människa som hamnar i svakor å jag filosiferar varje dag och denna dag har jag suttit, cyklat å gått i mina filosofiska tankar, dem har vart många å långa. Har pratat mig igenom mina tankar med min sambo som tänker återigen "Jaha, är det dags för dessa samtal igen" och ler snällt å lyssnar på vad jag har å säga. Alltid lika skönt att få krypa upp han ahns goa famn o känna kärlek när tårarna fått rinna klart ned för kinden.


Jag har en historia bakom mig, mer än vad folk vet, mer än jag själv vet, den historian påverkar den jag är idag å den jag vill vara. För vissa kanske den inte är något alls, för andra är den nått som de inte kna förståa för de har aldrig varit med om jobbiga saker. Dem människorna är tuffa att prata med för de tror det vet allt det säger å tycker det låter så klokt men jag tycker inte det, blir bara tyst å börjar tänka. Spelar ingen roll lr jo dte gör det faktikst om jag tänker efter nu, en lyssnare som inte förstår å är äldre är oftast så mycket oklokare än yngre som inte förstår för dem bara lyssnar medans de äldre då kommer med kommentarer om hur man ska tänka fast de inte alls vet! Jag har svårt för detta. Jag har även fått svårt för att hantera saker som händer, t ex om man ska åka någonstan  som man planerat å sen gör man inte det, då faller jag ihop inombords känns dte som för en stund, nej det är inte bordeline jag pratar om för jag kan hantera det men blir så besviken bara när jag ser fram emot saker!
Jag blir även sjukt lätt irreterad över saker som jag inte borde bli, fattar inte varför oftast!



Jag är för familjekär å kan inte beskriva med ord hur sjukt mycket jag älskar min familj. Ibland när jag lämnar min mamma så kan jag gråta för jag tycker så mycket om henne och självklart även min pappa som jag fått så mycket mycket bättre kontakt med sen jag var liten.







Som jag kom på idag:

" Istället för att ta kniven så ta gaffeln för den har flera altenativ "

Bilderna är tagna men är så trött just nu så de kommer upp imorgon =)

Hoppas ni orkar vänta lite till.

Imorgon ska jag möta Karin från Itrim å få lite tips hur jag kan komma tillbaka till allt =)
Här ger vi inte upp inte!

Hade lite tråkigt på sjukan så man får göra det till de man vill...

av en medicin kopp:

Ja, såhär ser jag ut just nu....

Hej!


Kan väl säga att jag har haft rätt till en blogg paus!

De senaste veckorna har varit helt konstiga och haft en del påverkan i mitt liv.



Ja som ni ser så har jag vart på sjukhus. låg där i 5 dagar...


Allt började förra söndagen, lr för förra söndagen (15/5). Trodde jag fick akut menssmärta på jobbet men kände att den var väldigt kraftig, mer än vanligt allltså. Var tvungen att lägga mig å sova på jobbet i ca 1½ timme för att sedan försöka ta mig hem. Kvällen gick väl ganska bra hemma, smärtan satt i men gick i vågor. På kvällen/natten fick jag feber och kände att detta måste vara nått fel. Ringde då vårdguiden och de råde mig att åka in dagen efter.
Morgonen kom och jag skule ta mig till toaletten och var då själv hemma, färden till toa gick bra men när jag sedan skulle ställa mig upp kom kall svetten och allt började gunga av smärtan. Jag han väl med tur tibax till sängen innan jag skulle svimma.
Jag fick tag i min mobil och ringde åter igen till vårdguiden. De svar jag fick var att jag skulle ta mig till en taxi å åka in, jag förklarade fint att jag inte kunde ta mig någonstans eftersom jag hade ont! Som svar till detta fick jag: " Lilla gumman, du är ju 26 år, inte kan vi skicka en ambulans till dig förstår du väl". Mitt svar på detta blev direkt att ja då får väl jag ligga här å ha så ont då för jag kan fan inte röra mig! Då sa hon att hon skulle rådfråga en på SOS alarm å sedan återkomma. Hon återkom inte utan jag fick prata med SOS direkt och sedan kom ambulans utan att det var något problem.


Jag kördes till danderyds gyn akuten för misstänkt missfall (Utan att jag var gravid måste jag tilllägga då!)
Jag fick gå igenom en del prover som visade att något var fel, en del undersökningar som självklart visade att
något var fel där oxå. Jag blev inlagd på en gyn avd.


(Andra dagen)

Fick samma dag göra yttligare ett UL (ultraljud) där de såg nått men viste inte vad.
Dagen efter fick jag återigen göra en undersökning och efter denna var den läkaren säker på sin sak att jag hade äggledar inflammation! Ät den antibiotika du äter redan så blir detta bra å hem imorgon! Tack tänkte jag å vad bra att du hittade lösningen!
Dagen efter kommer överläkare Bo in och vill prata med mig enskilt (klump i magen känsla). Han säger att han vill operera mig för han är inte alls säker på att detta är en inflammation. Han sa att han trodde det var nått som heter endometrios, är det inte de så vet jag iaf det.

Vad endometrios är, en kronsik gyn sjukdom som tydligen bara 10% av SV befolkning får.. *jipp*


Han öppnade mig och konstaterade att jag led av endometrios


Jag mådde fruktansvärt efter operationen även fast jag vart med om en likadan, titthål innan när jag tagit bort blindtarmen. Såklart denna op var större än blindtarm i längd.
Dagen efter på fredagen då jag legat inne i 5 dagar skulle jag äntligen få åka hem! Var inte så pigg på det just då eftersom jag fortfarand evar helt off efter op. Men hem kom jag iaf.....




Allt detta känns som en skum skum dröm, inte är detta jag?

Jag är nu sjukskriven 3 vckor och måste ta det lungt =/ En vecka har gått å 2 återstår...


Tänkte att det kund vara bra för er att veta vad som händer....



Ta hand om er!

hej kära ni!

har varit inlagd på sjukhus nu i en vecka och har därför varit mer frånvarande än vad jag menat, vad som har hänt återkommer jag med!