Itrimaminkropp

2011 skulle bli ett år som inget annat å resultatet av det kan man väl säga som: LYCKAT!!?

Jag kom aldrig till mitt mål i vikten men jag får inte gräva ner mig i det utan försöka se det positiva som blev. I maj hamnde jag på sjukhus och hade väl då kommit ner till -12kg och mer hann jag inte sedan.
På sjukan fick jag mer eller mindre inse att jag aldrig kanske komma kunna få barn, ett tufft slag men vi gav det ett försök å som ni såg på bilden innan så gick det rätt bra!
Livet tar sina vädningar ibland och detta måste man våga inse, inse att saker och ting kanske inte alltid blir som man tänkt sig. Hur man tar sina motgångar är så inviduellt och för ett år sen kanske jag skulle grävt ner mig i detta med tanke på min ångest jag hade då för nästan allt. Men tack vare bättre motion och mat så gjorde detta att jag kunde ta mig upp ur det hela och självklart med hjälp av min kärlek. Tänk vad lite mat och motion kan göra för ens psyke!
Idag äter jag inte alls som jag ska, motionera inte heller som jag ska. Och vart tar detta skada? Jo, såklart, psyket! Får jag en liten motgång, som jag fick idag så brister jag helt, visst det har säkert lite med att göra att man har 1000 härliga hormoner i kroppen oxå men jag känner ju en del av mig, inte hela men en del. är det konstigt att inte känna sig själv lr är det sunt för att man då ska utvecklas? Jag tycker att det kan vara sunt, och med detta menar jag inte att jag går runt och tänker "vem är jag" varje kvart för självklart vet jag det till stor del.


Vart är jag idag då:

Jag är ständigt orolig för saker och ting, jag försöker mår bra vilket jag självklart gör till en stor del men inte till 100% och att låtsas mår bra kan man göra men man får inte låta det ta över, låtsasvärlden.
Jag är mer en lycklig i mitt förhållande till Joakim och kan inte fröstå att jag har fått haft honom i 11 å snart och fler härliga kommer det att bli.


Just nu går jag hemma i väntandes tider, tiden som ska vara underbar och avkopplande, som för mig känns underbar och samtidigt läskig. Finns så mycket tid till allt, allt man vill och alla mina tankar, tankar som kommer när det blir tyst, ensamt och tomt. Tankar om allt som ska hända tiden innan nu å under förlossningen. Jag är inte alls närvös för själva förlossningen, smärta kan man ta om andra klarat det men det finns ju andra saker som folk sagt till en som kan skrämma upp än.