15/3



Tiden går å dagen DE har passerat.  Att ha ett datum är väldigt psykiskt påfrestande. Jag vill verkligen att han ska komma ut nu, jag känner mig som en stor fet elefant, händerna har svullnat upp likaså vaderna värker å är svullna. Gråter för minsta lilla å får ångest tankar igen men för vad vet jag inte.
Var inne på BB i tisdags för att fira fördelsedag fär pga av högt blodtryck på MVC. Tog prover, CTG-kurva å nytt tryck å fick sedan åka hem med ett lägre tryck å provsvar u.a. Har fått direktiv vila som bara den vilket jag gör å vilket leder till att man känner sig mer uppsvälld en tidigare =/ Man är väl aldrig nöjd.
Jag tänker konstant på om det rör sig i magen å blir super närvös om jag inte kännt nått på någon timme. Jag känner efter hur jag mår hela tiden, har jag haft huvudvärk? flimmer (vad räknas som flimmer) ja jag kna hålla på såhär hela tiden vilket självklart leder till närvositet så man kan bli galen.

Nått som känns väldigt jobbigt är ju denna skygghet man fått inför människor, jag orkar inte med någon lr nått känns det som. Pratde med min Bm om det å det var ju tydligen vanligt å det kan sitta i lite efteråt oxå så det är väl bara att vänta ut antar jag =(


Så allt jag vill är att när denna helg är slut så ska han vara ute! Ni som tror på nått be för mig att det sker!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0